Vem är du?
Pella Thiel, 52 år, ekolog och småbrukare, medgrundare till bl a Omställningsnätverket och Östersjöns ambassad
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Som småbrukare producerar jag rätt mycket mat själv och vet därför hur mycket omsorg som krävs för att det ska bli livs-medel på ett sätt som är respektfullt mot livet. Jag blir provocerad av hur lite uppmärksamhet maten och de som gör den får i samhället och tror att mat är en bra väg till samhällsomställning. De kriser vi ser omkring oss vid tillväxtens slut är överväldigande, att sätta igång med något så konkret och livsnödvändigt som mat är ett sätt att behålla sin sinnesro och agens.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Jag är tredje generationen på den lilla gården Skenora, som brukats i 500 år, på Ingarö i Stockholms skärgård. Här har folk levt av det platsen ger. Under svältåren i mitten av 1800-talet levde folk gott på fisk från Östersjön. Den möjligheten finns inte längre.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Hur vi gör mat är ett av de viktigaste orsakerna till den ekologiska kollapsen. Att se maten som en vara som ska produceras effektivt så att människor kan ägna sig åt andra “viktigare” saker är ett misstag som leder till exploatering av djur, människor och landskap. Dagens matsystem bygger på fossil energi och är förskräckande ineffektivt, med många gånger fler kalorier in än vad man får ut. Så snart oljan blir mer otillgänglig blir sårbarheten uppenbar, och det drabbar de fattigaste först.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Ett regenerativt matsystem bygger på näringskretslopp och påverkar alltså hela samhällsplaneringen. Vi bor mer utspritt, närmare de vitala landskap som ger mat. Permakulturens principer och etik om omsorg om människor, omsorg om jorden och rättvis fördelning är vägledande för planering ur systemperspektiv. Landskapen fylls av idisslare som med sitt betande bygger levande jordar, samlar in näring och samtidigt skapar utrymme åt mycket vilt liv. Landskap som sjunger om våren och blommar om sommaren. En stor del av grönsaker, bär och frukt kommer ifrån extremt effektiva trädgårdsbruk, där en stor andel av befolkningen är sysselsatt med att producera hälsosam mat. Många av dessa är så vackra att de fungerar som parker! Stadens näring hamnar på åkrarna, där träd är integrerade i odlingen.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
I praktiken troligen att den fossila energin blir för dyr för att driva industrijordbruket och den extraktiva ekonomin överlag. Ett förbud mot konstgödsel skulle göra stor nytta. Jag tror även att en matcheck a la medborgarlön, på säg 3000 kr i månaden, som enbart får gå till lokala regenerativa matproducenter skulle vara en stor hävstång. Lokala demonstrations- och utbildningsplatser vore hjälpsamt. Men jag har inte så stor tilltro till politiska förändringar utan tror att enskilda som sätter igång och börjar göra mat ihop, respektive organisationer som stöttar och utbildar är de viktigaste krafterna just nu. Existerande gårdar av en skala som lämpar sig för kretsloppsjordbruk behöver behålla sin form och befolkas.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag är engagerad för Omställningsnätverkets Potatisupprop och “Strategi för den goda maten”, sitter i styrelsen för Permakultur Sverige och har en gemensamhetsodling hemma på gården.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Jag skulle vara utbildningsminister och bestämma att alla skolor skulle förvalta ett eget småbruk, som kunde försörja skolan med mat men framförallt vara en viktig del av utbildningen.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Alla människor som engagerar sig på olika sätt för ett värdigt sätt att försörja oss.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Bestämmer var och med vem du ska sätta potatisen i år.