Vem är du?
Maria Soxbo, 48, journalist i grunden som tröttnade på det mesta jag skrev om och hittade hem i klimatrörelsen istället. Medgrundare till föreningen Klimatklubben som jag jobbat ideellt med de senaste sju åren, vid sidan om att jag skriver böcker, föreläser, poddar, instagrammar och kommunicerar på så många sätt jag kan om omställning, klimat och hållbarhet. Lär mig saker varje dag, och önskar att fler kunde se vinningarna med omställningen istället för eventuella problem.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag äter! Haha. Jag är tyvärr usel på att laga mat, men blev nästan-vegetarian samtidigt som min son ville bli det för sex år sen – han för djurens skull och jag för klimatets. Äter fisk och skaldjur någon gång i månaden men i övrigt lakto-ovo-vegetariskt, och försöker matsvinna så lite det bara går. Har bra koll på matens klimatavtryck, men sämre koll på matproduktionen och de stora problem som finns bortom vad vi konsumenter kan se – men försöker lära mig mer.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Jag är uppväxt i södra Norrland med föräldrar från Övik och Piteå, så denna kropp är definitivt byggd av bland annat pitepalt, renskav och en smula surströmming. Åt mycket av den husmanskost som knappt finns längre som barn, och inser nu när mina egna barn kommer hem och berättar vad de ätit i skolan att vår matkultur förändrats väldigt mycket bara på några decennier. Bor numera utanför Stockholm sen 25 år tillbaka och uppskattar att bo i storstad och kunna smaka mat från väldigt många olika kök, men inser också på senare år hur sällan jag äter lokalproducerat direkt från gårdar. Så jag frossar när jag går på skördemarknad.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Jag kan egentligen för lite för att ge ett riktigt nyanserat svar (så heja er på Reformaten som folkbildar oss!), men att vi befinner oss mitt i det sjätte massutdöendet, vilket också omfattar många pollinatörer, är ju katastrof. Det blir ingen mat utan dem. Att vi delar upp mat i “mat” och “ekologisk mat” i stället för “besprutad mat” och “mat” är också vansinnigt. Att normen är konstgödsel, bekämpningsmedel och fossila bränslen. Sen är det något djupt skevt med att en fisk kan fångas på ett ställe, skeppas över halva världen för att fileas, resa vidare för att packas och sedan fortsätta transporteras för att säljas – kanske i ett land nära det hav den fiskades upp ur. Och att den samtidigt mest troligt innehåller mikroplaster dessutom. Vad håller vi på med? Att vi flyger in vattniga, smaklösa jordgubbar i februari för att fira alla hjärtans dag, inte längre fattar vad som är i säsong eftersom “allt finns jämt”, och att vi utarmar världens jordar är inte heller toppen. Listan blir lång – det här var bara top of my head.”
Måla upp ett önskvärt matsystem
Jag börjar med de krångliga orden: transparent, regenerativt, ekologiskt. Jag tycker att vi som matkonsumenter ska kunna förstå vem som producerat maten, var den kommer ifrån och hur den egentligen hamnat på våra tallrikar. Jag tycker vi ska kunna servera den till våra barn utan att behöva oroa oss för vare sig cocktaileffekter, onödiga klimatutsläpp eller djurplågeri. Och jag tycker att vi ska kunna förstå en ingredienslista. Alla vet hur en morot eller mjöl ser ut och vad det är. Men vem fattar vad “emulgeringsmedel” eller E202 egentligen är? Jag tycker också att bönderna ska få betalt för sitt livsviktiga arbete och allt stöd de behöver för att slippa vara fossilberoende. Jag minns att jag för några år sen hörde att en svensk bonde lämnar lantbruket var åttonde timme, dygnet runt. Tre per dag. Det säger något om hur tuffa villkor en av de viktigaste yrkesgrupper vi har tampas med. Och så ska mat smaka riktigt gott. En solvarm tomat från den egna balkongen. En ugnsrostad polkabeta från närmaste gård köpt på en skördefestival.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Det är det jag tänker att ni på Reformaten är bra på att tänka ut! Men som när det gäller det mesta andra inom omställning och hantering av klimatkris måste politiken ta större ansvar. För konsumenter ska det alltid vara lätt att göra rätt, och svårt (eller helst omöjligt) att göra fel. Dit når vi bara med lagstiftning, styrmedel och att saker och ting kostar sitt verkliga pris (och då är det INTE den ekologiska maten som blir dyrast). Sen har jag en liten dröm om att rekoringarna ska flytta in på städernas torg, så att stadsbor också kan handla lokalproducerat utan att behöva ta bilen ut till något otillgängligt industriområde (som ofta är fallet idag). Även här behöver nog politiken dra sitt strå till stacken och förenkla så att det inte blir krångligare och mer administrativt för matproducenterna, men hur svårt kan det vara? Låt en stadsbo handla med sig från närliggande gårdar på torget på vägen hem från jobbet!
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag föreläser, skriver och poddar om matens klimatpåverkan framför allt, men försöker också hjälpa till att sprida kunnigare personers inspel om matsystemet och vad som behöver förändras. Privat köper jag eko så ofta jag kan, väljer vego i åtminstone 19 mål av 20 och försöker sprida ordet om att det verkligen inte är svårt att ställa om kosten för klimatets skull. Slänger så lite som möjligt, och försöker få mina barn att respektera maten och samtidigt odla nyfikenhet hos dem. Det är ju spännande med smaker och matkultur! Och så försöker jag lära mig mer – min största möjlighet att påverka är som kunskapsspridare och opinionsbildare, och ju mer jag har på fötterna desto bättre.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Jag och min kollega Emma Sundh spånade i något poddavsnitt för flera år sen fram att alla borde göra “jordbrukslumpen”, och det tror jag fortfarande är en bra idé. För någon som mig, som absolut inte växt upp på en gård, hade det varit otroligt nyttigt att förstå mer om allt arbete som ligger bakom en limpa eller en tetra krossade tomater. Jag skulle också införa något slags “biologisk mångfalds”-norm som ersatte P-normen vi nu har kopplade till bostäder (den som dikterar hur många P-platser det krävs kopplat till olika typer av byggnader). Jag tänker att vi skulle komma rätt långt om varje svensk hade rätt till X kvadratmetrar odlingsyta oavsett hur och var vi bor, som sen kunde överlåtas till mer odlingsintresserade grannar om man inte ville nyttja den själv.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Att alla måste äta! Makthavare, aktivister och alla däremellan. Det får mig att tro att det går att förändra saker om tillräckligt många kräver det, om tillräckligt många missförhållanden avslöjas och om tillräckligt många forskare får möjlighet att sprida kunskapen. Ingen kan avfärda mat som oviktigt.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Köpa eko, minska på köttkonsumtionen till en dag i veckan, ta hand om maten så att inget kastas i onödan och stötta nödläge-uppropet så klart!
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Insikten om hur klimatkrisen hotar matsäkerheten, både runt om i världen och i Sverige, var en av de faktorer som fick mig att låta klimatnödläget ge mitt liv en ny riktning. Att kunna ge sina barn mat, och känna sig trygg i att kunna fortsätta göra det, är en så basal och viktig del av livet. Fortsätter vi att låta fossiljättarna och deras kumpaner göra våld på planeten så utsätter vi oss alla för enorma risker. Matsäkerheten hotas direkt genom hur extremväder påverkar skördar, och indirekt då dagens matssystem får svårt att fungera när krig och konflikter bryter ut i upphettningens spår. Jag blir också särskilt frustrerad över att se hur makthavare håller kvar jordbruket i det nuvarande växthusgasskapande systemet, när jordbruket skulle kunna vara med och binda kol och lösa en massa problem!
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Jag känner mig hemma på flera ställen. Dels i min koloniträdgård där jag försöker odla så mycket av min mat som jag bara kan, och dels i skogen. Jag älskar skogen för hur den bjuder mig på kantareller och blåbär, och jag drömmer om ett matsystem som innefattar mer av den balans som finns i exempelvis en riktig skog.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
För att klimatkrisen hotar matsäkerheten och vi som samhälle ännu varken gör de anpassningar som framtiden kräver, eller gör det som behövs för att stoppa den globala uppvärmningen. Och för att matsystemet i sig i nuläget bidrar till hur planetära gränser överskrids och mänskliga rättigheter bryts. Dessutom går fler och fler människor i Sverige hungriga eller påverkas att köpa kass mat.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Jag drömmer om ett matsystem som många många fler människor är involverade i och som är motståndskraftigt mot både extremväder och kriser. Jag ser framför mig hur vårt matsystem både skulle kunna bli blomstrande vackert, sysselsätta fler människor och bidra till förbättrad psykisk hälsa och ökad lycka! Jag drömmer om ett matsystem där alla som vill ges möjlighet att odla, där människor och jord förs närmre varandra, där matsystemet är med och läker vår planet och där makten över maten ligger i vanliga människors händer.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Makthavare måste pressas att ta ansvar. Det räcker inte att på sin höjd komma med riktlinjer och informationskampanjer. Människors beteende styrs primärt av deras kontext – alltså av vad som finns tillgängligt i butiker och matsalar, vad andra gör, vad som har status, vad man har råd att köpa, vad företag gör reklam för osv. Det går att påverka både vad som odlas på våra åkrar och hur det odlas, och det går att påverkar vad människor äter – men det krävs både mod, vilja och handlingskraft. Och eftersom det finns hos allt för få politiker måste vi bli fler medborgare som aktivt trycker på för förändring och själva börja skapa det jordbruk vi vill ha.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag är med och drar igång Matupproret ihop med Reformaten och Rebellmammorna! Tillsammans med rebellmammor och vanliga människor över hela landet vill jag vara med och driva igen de lösningar som finns som kan gynna både planeten på sikt och människor här och nu.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Då skulle jag vara statsminister och hålla tal till nationen där jag först ber om ursäkt för de risker jag varit med och utsatt befolkningen för, och där jag sedan talar klarspråk om klimatnödläget och matnödläget. Sedan skulle jag visa på ledarskap och sjösätta en lång rad reformer samt hjälpa människor att se hur vi TILLSAMMANS kan hantera, och ibland också lösa, de kriser vi möter. Jag skulle också tillsätta vägledande medborgarråd som fördjupar demokratin och för makten över maten närmre vanliga människor. Och så skulle jag ge tydliga instruktioner till alla berörda myndigheter att genom sin expertis och samverkan med varandra agera både på klimatnödläget och matnödläget.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Det är just att maten kan vara en del av lösningen på så många problem! Mat kan binda kol, mat kan bryta ensamhet, mat kan göra världen vackrare, mat kan göra människor tryggare, mat kan krossa murar, mat kan bygga relationer, mat kan skapa utrymme för liv, mat kan återskapa våra relation till naturen. Låt oss låta maten leda vägen!
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Följ med i vad som händer med Matupproret och bli del av det du också! Vi kommer presentera lösningar du kan vara med och driva som medborgare, i ditt yrke/på din skola, i din förening, i din familj osv. Följ oss och hitta ditt sätt att göra det du brinner för och använda de talanger som du har!