Nödläge

Vem är du?
Lisen Sundgren, 60. Herbalist, författare, Natur-skogsterapiguide, som senaste 30 åren idogt försökt entusiasmera andra att använda mer örter, vilda som odlade, i livet, att fördjupa naturkontakt och att äta riktig mat! (Eko, säsong, närproducerat).

Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Vi är alla kopplade till och förhåller oss till matsystemet, vare sig vi vill eller inte.

Privat – även om jag tidigt lärde mig vikten av riktig mat och näring, så är jag i min vardag mer eller mindre hänvisad till de kommersiella matsystemen, även om jag skördar så mycket vilda grönsaker som möjligt och anstränger mig för att handla i butiker och från matproducenter som satsar på kvalitet, hållbarhet och matlust.

På 90-talet kom jag som praktikant till Rosendals trädgård och fick för första gången på nära håll följa en odlingssäsong, från vårvinterns snöyra till sensommarens överdåd av skörd och till slut förberedelser inför vintervilan. Det gav mig en djup förståelse för vad mat är, hur mycket arbete och hur många händer som är involverade i varje liten morot och tomat.

Sedan dess anstränger jag mig till det yttersta för att få tag i bra råvaror. Så min koppling till maten? Mat är näring, energi, samvaro, gemenskap, kultur, kreativitet och ibland – ren slentrian – men likväl ser jag alltid till att laga mat från grunden. Om än väldigt enkel och okomplicerad vardagsmat.

Vad som tröttar mig är när jag ser hur grundlurat samhället är när det kommer till mat och hälsa. Även inom “hälsokretsar” kommer man inte undan hittepå-behov och underliga dieter och hittepå-mat som är minst lika kommersiell som allt annat.

Genom åren, och efter mycket laborerande, har jag kommit fram till att en varierad kost med övervägande grönt, frukt, bär och nötter, med inslag av kött, fisk och fågel, samt så mycket olika örter som möjligt – (varför alla örter är ett helt föredrag i sig som jag kan fördjupa mig i en annan gång). I det matsystem vi har, dvs. stora livsmedelsbutiker, är det mer komplicerat än det låter att lösa det, men övning ger färdighet! Det gäller att dels utmana sig själv att ta det lilla extra steget att hitta vad man vill ha och se förbi att vi i Sverige nästan uteslutande äter två sorters fisk (lax och torsk), två sorters kött (fläsk och nöt), en slags fågel (kyckling), ett fåtal frukter och ungefär samma grönsaker året om, för det är de som alltid finns i butikerna.

Professionellt har jag främst jobbat med att hålla kurser om örter i maten (ett sätt att inspirera till mer naturkontakt), samt samarbetat med restaurangbranschen kring vilda ätliga växter. Jag är ingen kock men har hittat på en massa matrecept i mina böcker.

Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Hjorthagen, Stockholm. Det finns många fördelar med att bo i en storstad – jag kan cykla överallt och behöver inte ta bilen för att handla mat. Det är inte alltför långt till butiker som erbjuder bra livsmedel. Jag har också odlande vänner som låter mig ta del av deras skörd, så i största möjliga mån kan jag äta hyfsat lokalproducerad mat i säsong. I min närhet finns också ett stort utbud av vilda ätliga växter som jag dagligen inkluderar i min matlagning.
Jag hade turen att växa upp i ett hus med trädgård och nära till stora naturområden, med en liten odlingslott där jag odlade morötter (eller i alla fall försökte!). På somrarna bodde vi så att vi kunde fiska, plocka blåbär och smultron och hämta mjölk hos bonden i närheten. Det är jag tacksam för i dag, eftersom jag tidigt lärde mig varifrån mat kommer och vad riktig mat är. Min mamma lagade mat från scratch och bakade eget bröd (jag var jätteavis på mina kompisar som fick rostebröd med Flora (margarin) och raketost – det fanns inte på kartan hos oss!). Så matkulturen fick jag liksom med mig hemifrån.
Som ung bodde jag utomlands i många år, och där kom jag i kontakt med ekologiskt, närproducerat, att handla på farmers market osv. I dag är jag noga med vilka råvaror jag köper och tar gärna omvägar för att få tag i den mat jag tror på. Mitt intresse för matlagning har falnat något med åren, men med bra råvaror blir det enkelt att sno ihop lättlagad mat i vardagen.

Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Matjorden försvinner, den biologiska mångfalden minskar, vi köper billig mat från andra sidan jorden som producerats av människor som arbetar under slavlika förhållanden, för att vi ska få billig avokado, jordgubbar och tomater (osv.) året om, vi öser på konstgödsel och gifter på maten. Vi har tagit oss rätten att helt hänsynslöst urholka jordens resurser för vår bekvämlighets skull OCH till råga på allt, trots att vi har allt tillgängligt (här i väst) äter vi oss sjuka på processad mat som våra kroppar inte kan hantera. Vilket i sin tur belastar sjukvårdssystemet. Vi har kommit så långt ifrån vad riktig naturlig mat är att vi tappat kontakten med naturen och även DET gör oss sjuka! Och vi äter hela tiden. För mycket mat och fel mat.Det är kaos ju.

Kanske började det med att våra förfäder/mödrar började odla då för 10 000 år sedan och fick idén att jorden tillhörde vår art. Kanske hänger det ihop med Descartes idéer på 1600-talet om att djur och växter är lägre stående varelser utan intelligens eller själ. Jag påminns om detta när jag läser boken “Människan i växternas rike” av Ulrika Flodin Furås. Han ansåg att människa och natur är separerade från varandra och att naturen (som vi ju är en del av…) är till för oss människor att exploatera. Att “detta gör oss till herrar och mästare över naturen” skrev han 1637.
Studier visar att växter är extremt intelligenta varelser som vi har mycket att lära oss av, men trots det lever den 1600-tals filosof idéer kvar, gissningsvis för att det passar oss. Det är bekvämt. Och väldigt lönsamt.
Vi måste börja om, lära känna den omgivande, icke-mänskliga delen av naturen. Bli förälskade i planeten vi bor på och leva som om den betydde allt för oss. För det gör den.

Måla upp ett önskvärt matsystem
Oj, jag har inte ett välformulerat och genomtänkt svar på det men nog behöver vi gå från stora industriella odlingar till fler små lokala.
Odla ekologiskt och integrera många växtarter i odlingarna för att gynna både växterna, jorden och insekterna.
Börja med barnen – de behöver lära sig vad riktig mat är, hur kroppen funkar, vad händer när vi äter och varför äter vi och varifrån KOMMER maten och hur framställs den. Alla barn borde få lära sig odla och laga mat.
Låt barnen smaka solmogna jordgubbar när de är som bäst, smutsa ner fingrarna när de sår frön och får se dem växa.

ALLA butiker borde basera sitt sortiment på livs-medel i säsong. Då skulle vi äta tomater när de smakar som bäst, äpplen när de är som härligast, viltkött och svamp på hösten…
Och tänk om det fanns ett system där butikerna hade direktkontakt med matproducenterna, eller i alla fall färre mellanhänder så de som producerar maten fick större del av kakan och faktiskt kunde leva på sitt yrke?
Jag tror på utveckling och förändring och inte gå tillbaka men något som vore fantastiskt vore att låta oss inspireras av en tid när det fanns butiker som var specialiserade på olika saker – slaktaren, fiskaffären, grönsaksbutiken – där maten tas om hand med kunskap och omsorg, istället för anonyma supermarkets där maten helt förlorat smak, doft och ursprung och värderas efter mängd och pris.

Och tänk om…politikerna och industrin började tänka långsiktigt, tänka på barnens framtid, kanske – känns ju långt bort men – tänk om de som sitter på maktpositioner vid varje beslut som påverkar ett lands befolkning tänkte “hur kan det här beslutet bli så bra som möjligt för så många som möjligt och göra så lite skada som möjligt?” Jag vet – jag är en naiv drömmare! Men låt mig drömma.

Och varför inte – ät det som finns runtomkring oss! Maskrosblad borde finnas på allas middagstallrikar, nässelsoppa på varje vårmeny, svinmålla och våtarv, gängel och ängssyra varje kök. Något litet vilt varje dag. För naturkontaktens skull, för att när vi går ut i naturen blir vi lugnare, mindre stressade, gladare, mer samarbetsorienterade, får bättre fokus, sover bätre – det är sant, det finns det studier på! Och om alla är lugna och glada och tillfreds…ja ni fattar.

Hela kulturen kring mat behöver förändras i grunden – mat är kärlek och gemenskap, kultur, minnen och den ger oss livet. Vi äter av den här planeten vi bor på och vi borde ge så mycket mer tillbaka. Mat är något att samlas kring och umgås, mötas, dela livets glädjeämnen och vedermödor. Varje tugga vi stoppar i oss är information till våra celler och gener. Ett sätt att uppleva världen och visa omsorg om sig själv och sina nära och kära. Inte bara bukfylla, något som ska gå fort och slukas framför datorn eller medan vi konsumerar en till serie. Vi äter oss sjuka trots att vi lever i överflöd och är ensammare än någonsin trots att vi har tillgång till enorma communities på nätet. Tror stenhårt att vi behöver bli mer analoga, mötas i verkligheten, laga mat och äta tillsammans.

Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Politiken och industrin måste förändras i grunden. Likaså marknadsföringslagar, Tills dess – folkbildning. I nuläget tror jag tyvärr inte att de som sitter på makten kommer bemöda sig med att göra några större förändringar. Politiker är mest intresserade av makt uppenbarligen och industrin vill tjäna pengar. Även om det känns hårt att lägga ansvaret på konsumenter så måste vi nog jobba hårt på gräsrotsnivå om något ska hända. Det positiva är ju att det händer saker. Även om jag blir deppig av att gå in i närmaste livsmedelsbutik, där det mesta som erbjuds på hyllorna är olika produkter (till skillnad från riktig mat), hel/halvfabrikat, processade påhitt och jag får leta efter den riktiga maten, så händer det ju bra saker och det finns flera butiker, influerare, odlare och andra som banar väg för ett nytt tänk. Men inte kommer förändringen från toppen vad jag kan se.
Om nån har en smartare snabbare lösning så är det toppen! Låt mig veta!

Läser på Folkhälsomyndighetens hemsida om hur vi arbeta för en bättre matmiljö i Sverige:
-” En marknad som stödjer en hållbar och hälsosam livsmedelskonsumtion
– En offentlig sektor som främjar en hållbar och hälsosam livsmedelskonsumtion
– Samarbete mellan offentliga och kommersiella aktörer för att främja en hållbar och hälsosam matmiljö
– Öka kompetensen hos viktiga aktörer i livsmedelssystemet
– Det offentliga ska främja kunskapsutveckling och kunskapsspridning”

En bra start tänker jag – samarbete, kunskapsspridning, kunskapsutveckling och ökad kompetens. Det är ju bara att köra!

Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
– Privat så handlar jag i största möjliga mån i butiker som har bra råvaror: alltid eko, närproducerat och i säsong så långt det är möjligt. Så ofta det går handlar jag från odlande vänner eller från Bondens marknad och liknande initiativ.
Jag är ingen mästerkock på något sätt och är numera inte jätteroad av att laga massa mat hela tiden och är ganska lat, men lagar ändå mat från scratch varje dag och det tar inte särskilt lång tid, så att ta genvägen att köpa färdiglagat, helfabrikat eller superprocessad mat är inte intressant för mig och har aldrig varit.
Tackar den omgivande naturen för allt vilt jag kan plocka! Nu äntligen är säsongen igång och jag äter en hel del vilda grönsaker dagligen. Väldigt bra för plånboken, för mitt humör, för hälsan! Det förbättrar inte matsystemet men stödjer det inte heller.

– I jobbet – i alla år som jag hållit kurser och skrivit böcker har jag tjatat om (och fortsätter) att äta lokalt, i säsong, eko, välja vilka butiker man stöttar (om man kan). Samarbetat med mathjältar som odlar och producerar mat, haft kurser för ungdomar, och för folk i restaurangbranschen, om hur man lagar mat med vilda växter och andra livsmedel i säsong.

Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Frågan blev så stor och svindlande att jag tog hjälp av vännen Maja Bredberg som påminde mig om jag kan utgå från mig själv, mina kunskaper och erfarenhet. Hon svarade att om hon fick bestämma så “skulle du vara en nyckelperson inom skolan för en dag – och vips fanns det i läroplanen och på lektionstid att alla barn i Sverige får gå ut i naturen och lära känna växterna, särskilt de ätbara vilda växterna. Kanske kunde man plocka och ta med till hemkunskapen? Så att barn inte bara har koll på ultraprocessade bars och nuggets som matbutikerna säljer.”

För varje barn som från början lär sig skilja på mat och skräp, som får med sig sunda goda matvanor där mat är lika mycket näring och mättnad som gemenskap, lust, kreativitet, lärande, kultur och minnesskapande – så skapas förändring till det bättre.

En dröm!

Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Alla duktiga människor som sätter sig i matsystemen mycket djupare än vad jag gjort, och tron på att förändring är möjlig,

Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Börja där du är – hur ser det ut i ditt kylskåp och skafferi – inventera dina matinköp! Varifrån kommer maten? Handlar du på slentrian eller tänker du igenom varifrån maten kommer, vilken kvalitet den har, vad den gör för dig. Engagera dig med likasinnade!
Och – bjud in någon att laga mat tillsammans – håll det enkelt – vardagsmaten är den bästa.