Vem är du?
Jag heter Pelle Bengtsberg, är 30 år gammal, använder pronomenen han/honom och arbetar som påverkanansvarig på Reformaten.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag föddes rakt in i maten och sedan dess har allt handlat om den. Farsan sålde jordbruket när ekonomin inte gick ihop, trots flera generationer som troget följt den rådande jordbrukspolitiken. Jag blev agronom och såg hur kopplingen mellan mänskliga rättigheter, klimatkris och rättvisa hela tiden ledde tillbaka till mat. Varje dag brottas jag med ett system som är oerhört aggressivt, samtidigt som jag ser det nya, roliga, vackra och snälla växa fram.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Mitt hem finns i Stockholm – en kompromiss jag gör med mig själv och försöker mildra genom den lilla stadsodling som vår grupp grannar och vänner kämpat till oss, och genom att hålla distans till den sjuka konsumtionskultur som präglar vår stad. Mina föräldrar finns i Järvsö, Hälsingland. Där växte jag upp, och där står min familj på båda sidor stadigt grundad i jorden sedan så länge någon kan minnas. Därför är det också hemma. Min relation till mat är en evig balansgång mellan de två: landsbygden där maten produceras och staden med sina idéer om hur det där fungerar och ser ut.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Matsystemet ställer om. Det finns så många exempel på modiga människor som skapar nya, sätt att organisera sig, äta och leva. Jag tycker att vi just nu befinner oss i ett nödläge därför att den omställningen inte på något sätt understöds av politiken. I stället förflyttas fokus dag för dag till näringslivet och storbolagens behov och intressen. Den totala kontrollen av det globala matsystemet från just dessa företag är exakt det som står i vägen för positiva matsystem, där det är lätt att äta rätt. Det är ett stort nödläge när en god, rolig och välkomnande omställning i stället reduceras till att bara handla om tillväxt och marknadsandelar.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Matens polarisering är ett minne från livsmedelsindustrins totala dominans när alla har råd och tillgång till hållbart och hälsosamt. Vi har starka system i CAP och regioner som sätter det agroekologiska och regenerativa först. Maten som produceras är en självklar del av landskapet, och vi är stolta över tusen matkulturer med gränser lika flytande som mellan stad och land,
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Vi behöver starka politiska styrmedelspaket som gör det lätt att producera och äta rätt, samtidigt som vi reglerar och minimerar skadorna från motsatsen. Vi behöver fler gränsöverskridande mötesplatser där maten är kärnan – Allt från stadsdels- och landsbygdskök till sammanslagna kommunala förvaltningar. Vi behöver ansvarsfulla vuxna som sätter barnens hälsa och framtid i första rummet vid varje beslut.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Genom Reformaten bidrar jag med politisk påverkan, folkbildning, mobilisering och genom att skapa positiva, inspirerande och kraftsamlande mötesplatser. I vardagen försöker jag leva som jag lär – från maten jag äter till odlingen jag driver och mötena med människor. Omställningen är allas och ingen ska exkluderas.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Jag vill säga Ursula von der Leyen, men den rollen har Olga redan tagit. Därför svarar jag att jag vill vara en extremt globalt inflytelserik person – kanske Taylor Swift? Då skulle jag använda min plattform till att ständigt uppmana alla mina fans (heter det Swifties?) att kräva en framtid av sina makthavare. Omställningen ska inte ligga på barnens axlar, men det politiska tryck som inflytelserika personer kan skapa släpper fram de vuxna som faktiskt tar ansvar.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Alla människor jag möter och lär känna genom Reformaten! Det finns en sådan kraft över hela landet.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Engagera och organisera dig. Det är det enda som hjälper om framtiden känns dyster. Tänk ett varv till kring maten när du kan: Vad har den där avokadon kostat i vatten, social rättvisa och pesticider – och vem gynnas egentligen när jag äter den?