Vem är du?
Jag är Tina-Marie Qwiberg, ålder okänd. Jag producerar dokumentärfilm, är odlare och jobbar mot en framtid som självförsörjande. Har en liten jordbruksfastighet, skog och får. Men jag har också ett förflutet som odlande restaurangägare. Naturen är min arbetsgivare. Naturen behöver höjda röster som berättar att den är avgörande för den planetära balansen och därmed för vår existens och vårt välbefinnande.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Naturen är min koppling. Utan natur ingen mat. Gällande matsystemet så känner jag mest förakt eftersom det genomsyras av en otäck girighet och en respektlöshet inför oss konsumenter men också inför allt omkring oss levande.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Blandskogarnas förlovade land – Nordöstra Skåne är numera min plats. Men jag är gotlänning, har levt större delen av mitt liv på ”öen”. Framförallt är det min uppväxt med hemmaodlade råvaror – både frukt, bär, grönt och kött, som påverkar min relation till maten. Den respekt som visades. Allt togs tillvara. Så lever jag idag.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Varje dag försvinner oändligt stora områden med odlingsbar jord. Matjord är en ändlig resurs. Varje dag försvinner öppenpollinerade frön från matgrödor. Varje dag lägger en lokal jordbrukare ner sin verksamhet. Varje dag förlorar vi biologisk och genetisk variation både i det vilda och bland våra matgrödor. Varje dag kryper klimatförändringarna in i de planetära systemen. Vi sitter verkligen i skiten.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Småskalighet ser jag som en viktig förändring. Att det storskaliga jordbruket släpper monokultur som standard och bygger in varierade grödor i sin verksamhet. Önskvärt är jordbruk och odlingar som inte är importberoende utan cirkulära. Men också stöd till jordbrukare och odlare som jobbar regenerativt utan kemiska insatsvaror. Idag är det svårare att vara ekologisk än konventionell. Det är ju helt åt helvete det!
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
En viktig förändring kan vara att rensa upp på Livsmedelsverket. Berätta för oss konsumenter hur råvarorna under tid tappat sitt näringsvärde. Det räcker inte att äta grönsaker och frukt med fina färger. Ärligt redovisa statistik över hur näringsinnehållet i råvarorna förändrats från mitten av 1900 talet till nutid. Vi är mycket näringsmedvetna och en sån redovisning skulle förändra många konsumtionsbeteenden.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag gör ”utbildande” dokumentärer för både vuxna och barn som handlar om så kallade naturresurser, miljö, biodiversitet och klimatproblematiken. ”Bieffekten”, ”Sista Skörden”, ”Efter Floden” och nu snart ”Frökriget” är filmer som visar hur vår livsmedelsproduktion och det kemiberoende industriella jordbruket utarmar naturen. Och en utarmad natur hotar våra möjligheter att odla och äta, nu och i framtiden. Allt är natur.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Vinstgirighet i näringslivet och på den globala scenen, en utbredd rädsla och där med ovilja, att förändra från grunden hos politiker gör ”nyckelperson” svår. Men kanske försvarsminister, för lokal produktion och småskalighet är en viktig del i totalförsvaret. En orolig omvärld måste resultera i en högre grad av matsäkerhet och ett storskaligt importberoende jordbruk är oerhört sårbart. Fler småbruk ger oss större säkerhet. Sverige är t.ex. inte självförsörjande på grönsaksfrön.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Jordbrukarna. Framförallt de unga bönder och odlare som förstår att det bara är genom friska levande jordar, biologisk variation och ett oberoende av importerade insatsmedel som de kan bygga en framtid för sina företag.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Ge maten lite mer av din tid. Framförallt i butiken. Jag vet utifrån min egen ibland pressade vardag att det inte alltid funkar men att välja lokalt – i alla fall svenskt, ekologiskt ger naturen en chans att återhämta sig. Det ger fler jordbrukare en chans att etablera sig och det ger en bättre matsäkerhet nu och i framtiden.
