Vem är du?
Maja Alskog Bredberg, 42 år. Grönsaksodlande trädgårdsmästare och författare/journalist.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag odlar mat och jag äter mat. I egenskap av gammal journalist tycker jag också om att granska hur mat produceras och varför det ser ut så. Ofta hamnar man då hos de stora globala matföretagen, grossisterna och dagligvaruhandeln vars agerande inte sällan är rätt tveksamt. Jag tror att det är något vi behöver prata mer om, så att vi kan organisera oss lite vettigare kring maten framåt.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Sörmland. Det är här jag bor och här jag lärde mig att odla. Det är just här jag kan odla, så det har format hur jag förstår matens uppkomst. Alltså: hur mycket hårt slit det är bakom schysst producerad mat och hur det faktiskt är värt varenda svettdroppe.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Det största problemet är att så många i Sverige idag inte inser nödläget, för att de lever sina liv helt frånkopplade hur och var maten blir till. Det saknas synliga relationer mellan jorden där maten växer och vi som äter. Vi förstår mat utifrån butikspriser, men väldigt få besitter idag kunskapen om hur man odlar och skördar och förädlar. Då märker man inte när saker börjar bli fel. Och man förstår inte att odling är något som angår oss alla.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Jag tror på resurssmart odling i jord där man iakttar naturen och stärker dess processer, snarare än att vara beroende av så mycket insatser utifrån. Att vi istället respekterar den naturliga kvävecykeln – och inte hela tiden matar in nytt kväve i jordbruket så som konstgödslet gör. Ett fritt matsystem som luktar koskit, helt enkelt. För att nå dit måste vi försöka laga den metaboliska reva som kapitalismen skapat när alla naturresurser ska omvandlas till produkter. Det tror jag vi klarar, om vi omgrupperar oss en smula. Fler får då lyxen att få jobba med det växande och det mår vi bra av.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Politiskt behöver vi lämna den gröna revolutionen bakom oss, det vill säga: sluta slussa skattepengar i form av jordbrukssubventioner till kemikalieindustrin (som tillverkar de insatsmedel som det moderna jordbruket är så beroende av). Det nuvarande systemet är bara effektivt om man inte räknar med alla externaliserade kostnader som uppstår i form av utsläpp, gifter i ekosystemen och storskalig bulkproduktion för livsmedel som är dåliga för hälsan. Marknaden kan väl räkna bort de kostnaderna, men det kan inte vi andra göra för vi lever ju i verkligheten. Det är förstås inte heller rimligt att bonden är den enda i produktionskedjan som inte tjänar pengar på maten som man producerar. Bonden ska få bra pröjs – ja, varför inte bäst pröjs av alla i kedjan, det vore väl logiskt?
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag försöker lyfta framför allt arbetarnas perspektiv i matsystemet, för det tycker jag saknas. Så jag skriver och föreläser om hur maten blir till och vad dess verkliga pris är. Priset för naturen, för oss som äter maten och framför allt för de som sliter på fält för att producera maten. De som exponeras för extremhetta i växthusen, som stressar över leriga åkrar, som mättar våra magar men som får så lite ersättning för jobbet de utför att de inte själva kan äta sig mätta.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Någon snajdig typ som styr över WTO och då skulle jag raskt ändra de globala handelsavtalen som ju aktivt missgynnar bönder och odlare världen över. Ja släng med EU:s handelsavtal också när vi ändå håller på. Jag tycker inte att ”fri konkurrens” är prio när det kommer till matproduktion, utan att vi exempelvis borde stötta inhemska äppelodlingar och äta upp alla de äpplena innan våra matbutiker börjar importera äpplen från Nya Zeeland. Märkligt att det skulle vara på något annat sätt? Dessutom är den fria konkurrensen mest magiskt tänkande – för ingen konkurrerar på lika villkor, och som det ser ut nu slår vi ut de omsorgsfulla bönderna samtidigt som vi främjar de primärproducenter som odlar med minsta möjliga omtanke. Rätt dumt.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Kraften i de fria fröerna. Och allt liv i jorden.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Lär känna en bonde. Återbygg relationen till maten du äter. Och se till att stoppa ett frö i jorden själv. Ansvaret för vår matförsörjning vilar på allas våra axlar.
