Vem är du?
Jag heter Lena Sjöqvist och är kökschef på Tullängsgymnasiet – en av Sveriges mest prisbelönta skolrestauranger, kända för sitt strategiska hållbarhetsarbete och sina höga ambitioner. Jag är också mormor, mamma och en envis matkämpe som brinner för barns rätt till riktig, ärlig mat – både i skolrestaurangen och hemma vid köksbordet. Min drivkraft kommer både från hjärtat och från övertygelsen om att maten vi serverar idag formar framtiden – för våra barn, vår planet och vårt samhälle. Jag ser mig själv som en del av en växande rörelse som kräver förändring i ett trasigt matsystem – och som varje dag gör skillnad där det faktiskt spelar roll: i skolköket.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag lever mitt yrkesliv mitt i matsystemet – i skolans hjärta: köket. Där lagas inte bara mat, utan där bygger smakminnen, formar framtida matvanor och kämpar för att visa att hållbar, god och näringsriktig mat är möjlig varje dag. Som mormor och mamma blir mitt engagemang ännu mer personligt. Det handlar om att skydda nästa generation från ett matsystem som ofta sviker dem. Jag vill att mina barnbarn ska få växa upp med mat som är på riktigt – inte med industrins billigaste lösningar. Det här är både ett yrke, ett ansvar och en kamp jag delar med många andra.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Jag bor och verkar i Sverige – ett land med rik tillgång till rena, näringsrika råvaror, men där skolor och butiker ändå ofta domineras av importerad och ultraprocessad mat. Genom mitt arbete i skolmiljön ser jag dagligen hur mycket potential vi har att förändra – men också hur mycket som behöver göras. Min relation till mat är därför både praktisk och politisk – jag ser maten som ett verktyg för förändring, men också som en spegel av vårt samhälle.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Vi vet att det är kris – både klimatet och folkhälsan ropar på förändring. Ändå tillåts våra barn dagligen mötas av skräpmat, reklam, socker och tillsatser – inte minst i skolmiljön. Det är ett svek. Det här är inte längre en debattfråga – det är ett nödläge. Vi kan inte stå tysta medan ohälsa, övervikt och matrelaterade sjukdomar ökar – och medan planetens resurser förstörs. Det krävs mod att säga ifrån. Och jag har bestämt mig för att vara en av dem som gör det.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Ett framtida hållbart matsystem känns nära, ärligt och tryggt – utan industrins reklamskrik. Här vet vi var maten kommer ifrån, vi respekterar säsonger och vi äter med eftertanke. Barn lär sig om mat, jord, och hållbarhet i skolan – inte bara ur böcker, utan på riktigt. Maten smakar mer eftersom den innehåller mindre – mindre tillsatser, mindre manipulation. Det är ett system där både människor, djur och natur mår bättre. Och det är fullt möjligt.
Mat ska smaka det den är gjord av – på riktigt. En gryta ska dofta av lök, morot, rotselleri, tomat och örter. Den ska bära smaken av sina grönsaker, baljväxter och kryddor – inte döljas bakom salt och fett. Om kött finns med, ska det vara som en smakbärare – en nyans bland många, inte huvudrollen.
Ett bröd ska vara mer än bara bukfylla – det ska vara rikt på fibrer, bakat på fullkorn och gärna med frön eller surdeg som tillför både tuggmotstånd, smak och näring. Ett sådant bröd är inte bara tillbehör, det är en del av måltidens helhet – både för magen, hjärtat och planeten. När maten får smaka som den växt, odlats och lagats – då blir den både god, hållbar och ärlig.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Det räcker inte med värdeord i styrdokument – vi behöver konkreta mål som följs upp och får genomslag i vardagen. Rätt förutsättningar ska bygga på vad som faktiskt krävs för att skapa förändring – inte bara låta bra på papper. Mål är till för att uppnås och inte bara för en del då det bevisligen inte är ouppnåeligt.
Rensa bort all skräpmat från skolor och offentliga miljöer. Det ska inte vara möjligt att erbjuda barn undermålig mat på skoltid.
Ge skolköken rätt förutsättningar: Tillgång till riktiga råvaror, relevant kompetens och ett uppdrag som är tydligt förankrat i skolans helhet. Det ska gå att mäta att målen uppfylls.
Bygg in mat-, hälsa- och hållbarhetskunskap i hela utbildningen, från förskola till gymnasium – inte som temaveckor, utan som en naturlig del av undervisningen.
Skapa skarpa och tydliga riktlinjer för skolcaféernas utbud. Socker, energidrycker och godis ska inte normaliseras under skoltid. Det handlar om barns rätt till hälsa – inte om ”valfrihet”.
All skolpersonal måste stå bakom skolans hälsoarbete. Det fungerar inte att vissa pratar om bra mat samtidigt som de själva äter godis på lektioner eller går med energidrycker i handen. Ska vi begära förändring av eleverna, måste vi själva vara trovärdiga förebilder.
Prioritera mer grönsaker och mindre, men bättre, kött. Maten ska vara närande för både människa och planet.
Minska reklamens inflytande – öka kunskapens. Barn och unga ska mötas av vetenskapligt grundad information, inte av kommersiella budskap som styr deras matvanor.
Säkerställ rättvisa villkor för våra bönder och producenter. Ett hållbart matsystem bygger på lokal och etisk produktion.
Kräv politiskt ledarskap som vågar tänka långsiktigt – trots motstånd. Vi behöver beslutsfattare som står pall för populism och kortsiktiga vinster.
Det här handlar inte om att byta ut ett bröd till ett annat i mataffären. Det handlar om att förändra de strukturer som formar hela vårt samhälles relation till mat – och det måste börja nu.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag arbetar praktiskt varje dag med att förändra inifrån – i ett av Sveriges mest hållbara skolköksprojekt. Jag driver en skolrestaurang där maten är lagad från grunden, där hållbarhet genomsyrar allt från inköp till pedagogik. Jag pratar med elever, kollegor och beslutsfattare, jag delar med mig av kunskap och visar vad som är möjligt – även i en offentlig verksamhet. Min roll är att inspirera, utmana och driva förändring där barnens måltider faktiskt lagas.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Jag skulle vilja styra över livsmedelsindustrin – särskilt de företag som producerar godis, färdigmat och ultraprocessade produkter, samt de butikskedjor som säljer dem. Jag skulle kräva att de tar ansvar för sin påverkan på folkhälsa och miljö. Jag skulle införa varningsmärkningar liknande dem på cigarettpaket – tydlig information om hälsorisker. Och jag skulle våga förbjuda vissa produkter helt. Samtidigt skulle jag se till att oberoende forskning får större genomslag – det är dags att sluta låtsas att det här handlar om tycke och smak. Det handlar om barns hälsa, klimatets framtid – och vi vet vad som krävs.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Barnen. Varje dag ser jag deras nyfikenhet, vilja att förstå, och deras mod att tänka nytt. När vi ger dem bra mat, kunskap och delaktighet, så växer deras engagemang. Skolan har en enorm möjlighet – och ett ansvar – att vara en plats där mat inte bara är näring, utan också kunskap, kultur och hållbarhet. Där ser jag hopp – varje dag i mina barnbarn.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Börja där du står. Säg NEJ till skräpmaten – både i handling och i samtal. Ställ frågor i skolan: Vad får barnen äta? Hur lagas maten? Vad lär sig eleverna om mat och hållbarhet? Ta till dej och uppmuntra det barnen lär sig – kanske kan de också lära dej något. Kräv riktiga råvaror, och stå upp för barns rätt till hållbar god och bra mat. Du behöver inte förändra hela världen – men du kan påverka din närmiljö. Och tillsammans blir vi många. Säg NEJ till skräpmaten borde stå som nummer 1
