Vem är du?
Jag heter Lena Flaten 53 år, Kock, Krögare, författare och produktutvecklare. Jag är född på en gård på norska sidan av gränsen, men sedan 1989 har min bas varit i Storlien i Jämtland. Min passion är att förmedla relationen mellan natur, människor och mat – både i köket, på fjället och genom boken Vildplockat Kokboken.Min drivkraft har alltid varit att laga mat som är sann, nära och förankrad i platsen och människorna runt omkring.att förmedla smak av en plats.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag driver Flammans Skafferi i Storlien och Skurdalsporten som ligger i väglöst land på gränsen till Norge.. Där lagar vi det jag kallar relationsmat – mat där vi känner våra producenter, jägare, fiskare, odlare och mathantverkare. Vi skördar bär, svamp och vilda växter själva, samarbetar med småskaliga bönder och lagar rätter som speglar platsen vi lever på. Jag vill visa att ett hållbart matsystem byggs på just relationer.genom att känna bonden, fiskaren, jägaren eller odlaren och lyfta deras berättelser på tallriken. Jag jobbar också med Eldrimner kring mathantverk och produktutveckling.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Storlien i västra Jämtland är hemma. Här har fjället, skogen och kulturen format både min livsstil och min matlagning. Att få laga mat här betyder att använda råvaror direkt från naturen runt mig – från hjortronmyrar till renbetesmarker. Naturen är både mitt skafferi och min största inspirationskälla.. Här lever jag mitt i naturen, vid gränsen, där fjäll, skog och kultur möts. Att laga mat här betyder att använda det som finns nära: vilda växter, svamp, bär, kött från fjället och grönsaker från våra lokala odlare.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
För att vi lever i en tid där maten blivit en industri snarare än en relation. Vi riskerar att förlora småskaliga producenter, biologisk mångfald och kunskapen om hur man tar tillvara det naturen ger. Djurhållningen pressas, jordarna utarmas och vi slösar på resurser som borde värnas.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Det är ett matsystem som doftar jord, skog och hav. Där maten smakar säsong, är nära och ärlig. Det är tystare, långsammare, mer lyhört – med respekt för både människor, djur och natur. Ett matsystem där barn växer upp med kunskap om hur man odlar, förvarar, lagar och delar mat. Det smakar rikt och mångfacetterat eftersom det bygger på årstiderna. Producenten är synlig, djuren mår bra och odlaren får rättvist betalt. Maten blir en berättelse om platsen den kommer ifrån – där respekt för naturen är själva kryddan.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Ge mer stöd till småskaliga och regenerativa producenter, låta människor återknyta relationen till sin mat och sitt landskap.ge mer stöd, återinföra fler slakterier och ställen som jobbar med förädling av råvaror minska matsvinnet med medvetenhet förändra synen på mat från vara till värde, låta människor återknyta relationen till sin mat, göra det mera gynnsamt att vara mathantverkare / producent
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag driver en restaurang i Storlien en by med ca70 invånare – för att jag tror på platsen och relationerna här. Jag serverar mat där varje råvara har ett ansikte bakom sig. Vi tar gäster ut i naturen för att plocka svamp, bär och växterr – och låter dem möta de människor som producerar maten de äter. Jag försöker inspirera genom kokböcker, samarbeten och utbildningar.som skall göra människan mera medveten och inspirerad
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring
Jag skulle vilja vara utbildningsministern och införa läran om mat, odling, förädling och naturkunskap som grundläggande ämnen i skolan – så att nästa generation får med sig både kunskap och respekt för maten. Samt att se till att pengarna från jodbrukstöd gick till ekologiskt, småskaligt och långsiktigt hållbart jordbruk istället för industriell massproduktion.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Det är alla människor framföralltunga människor, producenter och gäster som brinner för en förändring, som vill veta mer, som kommer till oss för att plocka svamp, smaka på fjällets skafferi eller prata med våra bönder och producenter, deras nyfikenhet och vilja att förändra är min största hoppkälla. Jag ser hur intresset för det vilda, det närproducerade och det hållbara växer. Och varje gång någon säger ”det här vill jag ta med hem” eller inspireras på andra sätt av det vi gör hos oss på Flammans Skafferi känner jag hopp.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Sök upp en lokal producent och lär känna dem. Köp deras mat, sprid deras berättelser, och bygg relationen, man lär sig sjukt mycket att bara lära känna människor som har ”rätta” värderingar Om vi alla tar det steget blir matsystemet mänskligare och hållbarare.Ställ frågor: Var kommer den här råvaran ifrån? Vem har producerat den? Ju fler som väljer kvalitet och relationer framför snabbhet och prispress, desto snabbare förändras systemet.Fram på fler Kvalitarianer!
