Vem är du?
John Gerhard, 70 år, han/honom. Jag är tysk-amerikan som fastnade i Sverige som odlare.
Jag kämpar för ett matsystem som är rättvist och som ger mer makt till dem som odlar. Ett system som bygger på samarbete med jorden och naturen, och som resulterar i tillgång till tillräckligt med frisk och härlig mat för alla.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Jag har arbetat i över 30 år inom ett värdebaserat grossistföretag för ekologiska livsmedel. Samtidigt är jag arbetande ordförande för en stiftelse som driver ett naturbruksgymnasium på ett ekologiskt jordbruk. Där bedrivs även jord- och skogsbruk, grönsaksodling och djurhållning. Jag påverkas dagligen av verkligheten för odlare och andra aktörer inom matsystemet, såväl på lokal som på nationell och internationell nivå.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Det tog sin tid att inse, men numera är Sverige,och Järna mitt hem. I Järna bor jag på ett lantbruk med grönsaksodling och butik. Där jag arbetar finns ett lager fullt av fräscha ekologiska livsmedel, och många runt mig är engagerade i mat och odling. Då blir det självklart att laga mat från grunden och att utgå från ekologiska råvaror.
Med familj, släkt och nära vänner främst i USA, Tyskland och Norge (min fru är norsk), samt genom mitt arbete som importör av ekologiska livsmedel, och tidigare erfarenheter inom biståndssektorn och som projektrådgivare på flera håll i världen har det blivit mycket resande genom åren. Det ger många olika matimpulser, men det blir också väldigt tydligt för mig hur privilegierad jag är.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Utöver vårt stora importberoende är Sverige, med sina långa avstånd mycket sårbart när det gäller den inhemska livsmedelsproduktionen (det är hundratals kilometer mellan Skåne och Stockholm). Jordbruket blir allt mer centraliserat och industrialiserat, beroende av externa investeringar, högteknologiska maskiner och importerade insatsmedel – inklusive gödsel från exempelvis Ryssland.
Vi kommer inte ur krisen så länge de externa aktörerna kring livsmedelsproducenterna tjänar pengar på att odlarnas/producenternas arbete inte lönar sig. Det gäller både dem som säljer (och finansierar) alla dessa insatsmedel, och dem som köper och säljer produkterna.
När mindre gårdar slås ut förlorar vi både resiliens och viktig infrastruktur. Med färre människor som bor på landsbygden och sköter jorden, skogen och djuren, tappar vi också ovärderlig kunskap om odling och djurhållning i praktiken.
Lägg till klimat- och hälsoaspekter, och det är svårt att inte se att vi befinner oss i ett nödläge.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Odling, förädling, distribution och handel kommer närmare människorna, så att människor lär känna (eller åtminstone känner till) sina producenter, och producenterna sina konsumenter. Starka samarbetsorganisationer mellan fristående mindre producenter och konsumenter bidrar till ny kunskap och utveckling. Ett lustfyllt samarbete skapar förutsättningar för att agera tillsammans för att återställa och skydda våra naturliga resurser.
Grundtanken handlar om en odling (och ett förhållningssätt) som utgår från naturens förutsättningar och som, genom kretsloppsbaserade regenerativa metoder, tar hand om och utvecklar de naturliga resurserna på odlingsplatserna.
Den baseras på en naturnära, verklighetsförankrad odling och livsmedelsproduktion som inte förstör våra naturresurser.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Politiken måste förstår problematiken i grunden och agera på bred front. Ekologiskt regenerativa produktionsmetoder bör prioriteras framför användning av kemikalier. Vi behöver investera i en levande landsbygd med odling, förädling och all nödvändig service på många håll i landet. Kooperativa lösningar och liknande samarbetsformer på landsbygden behöver stöd.
Vi behöver skapa ett offentligt inköpssystem som bygger på att ge odlarna (så långt det är möjligt lokala och regionala) trygghet och långsiktiga planeringsmöjligheter. Maten i skolorna ska vara ekologisk och så mycket som möjligt komma från producenter som eleverna kan besöka.
Kunskap om livsmedel och odling behöver få större plats i skolan.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
I mitt arbete bidrar jag till att väldigt många människor i Sverige dagligen kan välja härliga, hälsosamma, ekologiska livsmedel, via butiker, föreningar, skolkök, restauranger eller hemleverans till privatpersoner och företag. Genom att bygga långsiktiga relationer och stödja odlare bidrar jag/vi till att de kan utveckla sin produktion.
Genom engagemang i, och stöd till en rad projekt i Sverige och andra länder bidrar jag/vi till bättre mat och bättre villkor för många. Genom att driva ett naturbruksgymnasium bidrar jag till att sprida praktisk kunskap till många unga människor.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring
Det vore frestande att svara ”statsminister”…, men jag svarar hellre kommunalråd i en stor svensk kommun. Som sådan skulle min första åtgärd vara att underteckna en prenumerationsbeställning av livsmedel, där det tydligt anges hur mycket som ska köpas och vilket pris kommunen ska betala för lokala och regionala livsmedel under en tioårsperiod.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Jag ser hur olika projekt och idéer till förändring av dagens matsystem spirar hos många unga människor. Jag tolkar det som en växande vilja till samarbete mellan aktörer inom många sektorer. Samtidigt växer medvetenheten i samhället om matsystemets brister, särskilt när det gäller livsmedelssäkerhet och beredskap.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Bli en del av något,ett kundkooperativ, ett andelsjordbruk, en producent samarbetsorganisation eller en inköpsförening. Alla bör satsa på ekologiska, regenerativa produktionsmetoder.
