Nödläge

Vem är du?
Anna-Karin Ris 60 år Kvinna Jag är förskolekock och även trädgårdsutbildad i grunden. Jag arbetar med att forma framtidens hållbara konsumenter och restauranggäster.

Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
I mitt arbete som kock på förskola så har jag ett stort engagemang i första hand att se till att mina gäster får så bra mat som möjligt tillagad av hållbara råvaror utan onödiga tillsatser och gifter. Jag är även en del av en stor grupp människor som arbetar med att förbättra den offentliga måltiden och som vårt främsta språkrör har vi hjälp av Jessie Sommarström som gör oerhört mycket för detta. Vi som arbetar inom offentliga måltider har ett stort ansvar men också stora möjligheter att göra skillnad för många med tanke på att det serveras runt tre miljoner måltider per dag i skola, vård och omsorg.

Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Jag bor och arbetar i Järfälla men jag är ur Göteborgare i grunden och den staden kommer alltid vara HEMMA för mig ( flyttade -84). Min mamma som var kallskänka, kokerska och också arbetade flera år som förskolekock kom från falkenbergtrakten och hennes mamma i sin tur var också kokerska. Jag är uppvuxen i köket kan man säga. Min sambo sedan snart 40 år är från Chile och är en riktigt duktig hemmakock så jag har mycket av hans matkultur med mig också. Jag är ju i grunden trädgårdsutbildad och den kunskapen har alltid vävts samman med mitt matintresse och just det är mycket viktigt för mig att föra vidare. Mat är ett av våra viktigaste kulturarv och mat förenar människor vart man än kommer och oavsett varifrån man kommer.

Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Jag har ju mitt perspektiv utifrån den offentliga måltiden och där finns det fortfarande väldigt mycket att förbättra framförallt inom sjukhusmaten som ju tyvärr många gånger är helt fel i sammanhanget. Ojämlikheten mellan landets kommuner är mycket stor och även mellan skolor/förskolor inom samma kommun kan det vara väldigt stora skillnader på maten som serveras alltifrån hur mycket fokus man har på hållbara råvaror, om maten lagas på plats av utbildade kockar, måltidsmiljö och om det finns något tänk kring att lära barn VAD det är vi äter och var maten kommer ifrån. Det skiljer i hur kommunerna ser på de offentliga måltidernas värde och ett stort hinder för att kunna komma framåt är för många de upphandlingsavtal som låser oss till att bara handla från en och samma stora grossist.

Måla upp ett önskvärt matsystem
Jag skulle vilja kunna handla mat direkt från någon närliggande gård i min eller mina grannkommuner. Kunna få ekologiskt kött och ägg levererat direkt från bonden och ekologiska närodlade grönsaker som plockats dagen innan. Att få arbeta med de färskaste och finaste råvarorna vore en dröm. Jag vill kunna ha valet att få handla råvaror både från den stora grossisten men även direkt från odlare för att kunna gynna de ekologiska närliggande bönder som finns. Att ha möjlighet att visa barnen att det de äter har odlats nära ger dem ett samband med sin hembygd även om vi bor i stad/tätort. Drömmen för mig som trädgårdsutbildad kock vore ju att kunna odla grönsaker i större mängd än idag och kombinera detta med att lära ut den kunskapen till barnen.

Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Det måste till politiker som faktiskt förstår att offentliga måltider inte är en kostnadsbelastning utan en investering i framtiden. Politikerna är det stora hindret idag då de är så jäkla rädda för att ta ställning och riskera att tappa väljare. ALLA barn och ungdomar måste få samma möjligheter att lära sig äta hälsosam mat och vara trygga med att den maten de äter är hållbart odlad, tillagad med kunskap och omsorg på plats och få ätas i en miljö som är lugn, trygg, inspirerande och lärorik.

Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
När jag var med och startade min nuvarande förskola 2019 bestämde jag mig att arbeta med hållbarhet som huvudfokus. Jag håller en hög eko % ( 70-80%)ett mycket lågt CO2e ( runt 1kg) värde trots en begränsad budget tack vare att jag till största delen arbetar växtbaserat, svinnsmart och välplanerat.
Vi arbetar med måltidspedagogik där jag tex har månadens grönsak med extra fokus på tex kål. Då visar jag olika sorter och barnen får utforska de olika och känna, klämma och smaka. De får lära sig hur de växer, ursprung och olika sätt att äta den på. Vi har smakgrupper, smakspel, minikockar i köket, vi odlar hydroponiskt året om och vi har fina odlingar på vår gård där barnen får vara med och odla, så, plantera rensa ogräs , skörda och äta- från jord till bord alltså. Jag har även en del magi i vardagen med tex en frysdrake som lockar barnen ut i köket och såklart vår musrestaurang som vi har i matsalen. Där arbetar kockmusen Ratita och barnen vet att på kvällen öppnar hon sin restaurang för skogen små gäster och det serveras bla samma mat som barnen ätit till lunch. Jag gör allt som finns där i miniatyrformat av bla fimolera och det finns alla möjliga sorters grönsaker, frukt, citronträd, jordgubbsplantor , bakverk m.m. När vi har Jul då är det jul i musrestaurangen också, samma vid påsk, midsommar m.m. Barnen älskar att titta på allt smått och spännande men Kockmusen har även en pedagogisk roll då hon skriver brev till barnen med frågor om hållbarhet. Tex kan hon fråga vad vi menar när vi säger vegetarisk mat, eller hur vi kan minska p matsvinnet. Barnen får då själva prata om det med pedagogerna och sedan ger de svaren till henne. På så sätt blir de själva delaktiga i arbetet genom att de faktiskt får resonera sig fram till lösningar och svar.

Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring
Jag drömmer om att få möjlighet att vara en kombination mellan Jessie Sommarström och Paul Svensson och få möjlighet att föreläsa och nå ut till fler offentliga kök och visa att man kan göra stor skillnad med små medel. Jag vet av erfarenhet hur det är att inte få möjlighet att förändra om man inte får rätt kunskap, inspiration och en ledning som faktiskt förstår på riktigt att maten är en oerhört viktig del av barnens vardag i skolan/förskolan och för deras framtid. Det måste ses som lika viktigt att måltidspersonal får fortbildning, möjligheter och att de räknas som lika viktiga som övrig personal. Tyvärr är vi ofta osynliga utan röst men tack vara såna som Jessie och Paul så har det börjat hända saker men vi måste snabba på lite mer. Vi måste bli fler som vågar och vill för det börjar med barnen- jag vet att det barnen lär sig hos oss tar de med sig hem och påverkar även sina familjer att tänka till och förändra.

Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Självklart våra barn och ungdomar. Genom att lära dem redan som små hur viktig vår mat är för deras framtid och hälsa har vi en chans i alla fall. Ungdomar är ofta betydligt mer medvetna än vuxengenerationen. Barnen är inte bara våra framtida konsumenter utan även våra framtida beslutsfattare och politiker. Vi måste ge dem rätt kunskap för att ta sig an de rollerna.

Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Tänk på hur ni pratar hemma med era barn när det handlar om skolmaten. Ni måste inte berätta för era barn om era egna dålig minnen från er skoltid. Om ni har turen att ha en skola som arbetar i rätt riktning genom att minska på köttet, arbeta mer växtbaserat och ekologiskt -se det som något positivt och uppmuntra detta. Om ni känner att era barns skola borde ta sig i kragen så vänd er till ledningen och uppmana dem att göra något åt det- lägg inte ansvaret på måltidspersonalen det är ledningens och politikernas ansvar att ge rätt förutsättningar i köken. Låt bli att delta i dreven som finns på sociala medier runtom i landet för det är enbart till skada.