Vem är du?
Jag heter Cyrille Gaubert, är 40 år och samhällsentreprenör i Uppsala. Min röda tråd har alltid varit entreprenörskap i liten skala och de senaste åren har maten och den sociala ekonomin blivit mitt främsta fokus. Jag tycker om att skapa utrymme för människor att bygga projekt på mänsklig skala, grundade i deras passioner – något jag själv också försöker göra.
Vilken är din koppling till maten och matsystemet?
Min koppling till maten är både professionell och personlig. Jag har varit med och startat två matråd – i Uppsala och i Malmö – och arbetat med projektet Stadsbruk på Botildenborg. Under en tid drev jag även ett eget initiativ där jag utvecklade vegansk ost baserad på lokala råvaror. Själv är jag vegan och ser maten som en nyckel till både hälsa och hållbarhet. Genom Uppsala Matråd och Ulleråker Gård fortsätter jag idag att arbeta praktiskt med odling, mat och mötesplatser som kan bidra till ett mer hållbart matsystem.
Vilken plats kallar du hemma – och hur påverkar den din relation till mat?
Svår fråga. Jag är från Frankrike och har bott i Paris, där maten alltid är närvarande – från det lokala bageriet på hörnet till det livliga folklivet kring måltider på gator och caféer. Den sociala dimensionen av mat har präglat mig starkt. Samtidigt är Sverige hemma för mig nu, och här har jag växt ifrån den klassiska franska matkulturen som bygger mycket på animaliska produkter. Det har format min egen relation till mat – mer växtbaserad, mer hållbar och samtidigt med samma känsla för matens kraft att skapa gemenskap.
Varför håller du med om att vi befinner oss i ett nödläge i matsystemet?
Jag upplever verkligen att vi befinner oss i ett nödläge. Som småbarnsförälder ser jag hur mycket energi det krävs för att försöka skydda sina barn från ett matsystem som till 99 % erbjuder lösningar som är ohälsosamma, resurskrävande och kortsiktiga. Det borde vara naturligt att kunna ge barnen bra mat – inte ett dagligt motståndsarbete. Det största problemet i mina ögon är att vi har byggt ett komplext, globaliserat system där vi själva har väldigt lite kontroll. Det gör oss extremt sårbara – så fort en kris eller konflikt uppstår någonstans i världen skapas osäkerhet här hemma. Det är irrationellt, särskilt eftersom vi har resurser att täcka en stor del av våra behov lokalt. Genom att återlokalisera maten på alla nivåer skulle vi återfå kontroll och trygghet. Vi skulle dessutom fatta klokare beslut för både hälsa och hållbarhet, eftersom vi som människor har lättare att ta ansvar för det vi ser omkring oss än för något abstrakt som sker långt bort.
Måla upp ett önskvärt matsystem
Ett önskvärt matsystem är nära, levande och mänskligt. Det doftar av nybakat bröd från lokala bagerier, av jord och örter från odlingar i och runt städerna. Det smakar färskt, varierat och näringsrikt – mat som stärker både kroppen och klimatet. Det låter av samtal vid gemensamma bord, av barn som lär sig om odling i skolan, av bönder som kan leva på sitt arbete. I ett sådant system har djuren återfått sitt ursprungliga värde – att leva, bidra och vara en del av ekosystemet under sin livstid, istället för att främst betraktas som råvara. Om vi verkligen såg deras närvaro och deras roll i landskapet som värdefull, skulle de kunna beta och bidra till naturens balans utan att behöva exploateras för att bli ekonomiskt “lönsamma”. Värdena i systemet skulle då hamna på rätt plats: bonden får ersättning för sitt arbete med att odla maten, ekosystemet stärks av djurens naturliga bidrag, och maten på våra tallrikar blir en källa till trygghet, hälsa och glädje istället för stress och osäkerhet.
Vilka är de viktigaste förändringarna som måste ske för att vi ska nå dit?
Jag tror att en av de viktigaste förändringarna handlar om att vi som samhälle måste börja betrakta matsystemet på samma moraliska nivå som vi gör med andra frågor. På samma sätt som vi aldrig skulle acceptera barnarbete i våra fabriker måste vi sätta en mycket lägre toleransnivå för vad vi accepterar i fråga om djurhållning, miljöpåverkan och människors hälsa. I dag lever vi med en vardag där vi blundar för konsekvenserna, men den insikten kan förändras snabbt när den väl landar på ett moraliskt plan. Jag tror inte att förändringen bara kommer från de stora företagen eller politiken – även om de såklart spelar en viktig roll – utan från oss själva som konsumenter och medborgare. I en demokrati är makten i hög grad något vi ger bort, genom våra val i butik och i röstbåset. När vi som samhälle enas om vad som är oacceptabelt blir förändringen möjlig nästan över en natt. Samtidigt behöver vi bygga fler lokala organisationer och strukturer, som Uppsala Matråd, som kan återta kontrollen över frågor som idag är nationella eller globala. De blir noder för engagemang, dialog och praktiska steg som gör den större omställningen möjlig.
Vad bidrar du med för att förbättra matsystemet idag?
Jag försöker bidra på flera nivåer. Genom Uppsala Matråd och Ulleråker Gård arbetar jag praktiskt med att skapa mötesplatser, odling och evenemang som stärker den lokala maten och gör den mer tillgänglig för människor i vardagen. Genom Mikrofonden bidrar jag till att utveckla finansieringslösningar för kooperativ, föreningar och sociala företag – ofta med koppling till mat och lokal ekonomi – så att fler kan förverkliga sina idéer. Privat lever jag själv som vegan och försöker visa att ett växtbaserat liv inte bara är möjligt utan också berikande. Jag engagerar mig också i mina barns relation till mat, så att de får växa upp med en mer hållbar och hälsosam syn på maten än den som dominerar i samhället idag.
Om du kunde vara en nyckelperson för en dag och göra en förändring i matsystemet – vem skulle det vara och vad skulle du göra?
Om jag fick vara en nyckelperson för en dag skulle jag inte välja en minister eller politiker, utan en global kulturikon – någon med enorm räckvidd, kanske som Taylor Swift eller en annan artist som når den unga generationen. Jag skulle använda den plattformen till att sätta matsystemet på agendan som en moralisk fråga, inte bara en teknisk. Att säga öppet: “Jag har insett att det vi accepterar i dag – hur vi behandlar djur, människor och vår hälsa – är helt enkelt oacceptabelt.” Med miljoner följare kan ett sådant budskap snabbt förvandlas till en samhällsfråga som ingen kan blunda för. I en tid där influencers ofta formar beteenden för fel saker, skulle jag vilja använda den makten till att väcka en moralisk insikt om maten och vår framtid.
Vilken är din största källa till hopp när det gäller maten och framtiden?
Min största källa till hopp är alla de små initiativ som växer fram och som steg för steg återkopplar människor till bra mat och till den sociala dimensionen kring maten. När fler odlar, öppnar kooperativ eller skapar mötesplatser byggs en dynamik underifrån där människor också förändrar sina beteenden – vad de köper, hur de äter och vad de värderar. Det påverkar i längden hela systemet. För mig är det också hoppfullt att se hur växtbaserad mat blir allt mer självklar, särskilt bland yngre generationer. Att fler upptäcker att det går att leva gott och hållbart utan att utnyttja djur är ett starkt tecken på att vi är på väg mot något bättre.
Vilken konkret handling skulle du vilja att alla som läser detta gör?
Jag skulle önska att alla börjar med att ställa sig en enkel fråga: vilka två–tre platser i min närhet står för den typ av mat jag vill se mer av? Det kan vara en liten gård, ett ekologiskt café eller ett lokalt bageri som bakar surdegsbröd. Börja handla där, ät där, bli en del av de miljöerna – regelbundet. När det blir en naturlig del av vardagen växer det vidare av sig själv, både för dig och för de som driver verksamheterna.
